Cosmology är den del av astrofysiken som sysslar med studiet av universums uppkomst, utveckling och slutliga skede. Inom det här fältet undersöks frågor om tidens inledning, materians sammansättning, evolutionen av galaxer och stjärnor samt den möjliga slutsatsen att universum en gång kommer att dö.
Den kosmologiska modellen är beroende på antaganden om universums natur. Det har traditionellt föreställts som oändligt, oföränderligt och bestående av statiskt materia. Men de senaste observationerna pekar tydligt mot en dynamisk utveckling som kan ha inlett redan i universumets första sekunder.
Kosmologin är också Cosmo beroende på antaganden om tidens naturliga enhet och hur den relaterar till rummet. Fysikerns vanliga synvinkel är att tiden är ett oberoende mått som sträcker sig utöver det observerbara universumets gränser, medan vissa kosmologer hävdar att tid i själva verket enbart existerar inom universums ramar.
Den antropiska principen visade 1970-talet hur kosmoskällor är så komplexa och osäker. Universumets skapelse kan aldrig förklaras fullt ut med nutidens teknologi, vilket också gäller en stor del av det som diskuteras i denna artikel.
Kosmologin har vuxit fram sedan mitten av 1900-talet och har haft stora genombrott. 1929 års Hubble-teorem omkring den kosmiska expansionens acceleration bevisades senare på en riktigt grundläggande nivå med hjälp av den observation som gjordes i LISA-missionen 2020.
Forskaren Stephen Hawking är ett exempel på hur moderna teoretiker har kunnat arbeta inom området. Han menade att skapelsen, eller Big Bang-utvecklingen i stället för en oändlighet från ingenstans, är den mest rimliga teorin av alla och inte behöver anses som kontroversiell.
Materia och energis nivåer har visat sig vara osäkra. Eftersom vissa forskare på 1970-talet antydde att det existerar ett äldre, möjligtvis inledande stadium kring Big Bangen, så skulle man kunna tala om en “multiversum-teori”.
Den senaste tiden har uppenbarligen varit präglad av större fokus på övergripande principer. I sin tidning “Världens astrologiska magasin” (Astronomisk Tidskrift) menar författaren att det är dags för ett nytt paradigmskifte i kosmologin.
Huruvida universum har börjat, och vad som skulle kunna hända senare inom den begreppsnära tidsramen eller långt innan dess, kan man antyda med hjälp av kvantmekanikens teorier om ovanliga energistilar och möjligheterna till skapelse.
Den multiversum-teori som antydts tidigare förutsätter att universum har sprungit fram från en förening mellan två eller fler, men inte bara Big Bang-utvecklingen. Förslaget om den ständiga ändringen av skapelsens inledande stadium är också relevant i detta sammanhang.
Enligt tillgängliga kunskaper kunde materia och energinivåerna ha ökat betydligt genom tidpunkter som är osäkra. Detta skulle innebära att allt material vi finner idag måste betraktas med extra vikt.
Kvantmekanisk teori om ett antal icke-beskrivena energistilar förekommer inom den fysiska forskningen. Den kan förhoppningsvis ge oss stöd i frågan hur dessa egenskaper har utvecklats och vilka möjliga teorier som kommer att fungera bäst med de data vi redan har.
Vetenskapen tenderar mot att minska komplexiteten vid mätbara punkter av tiden. Det faktum att en sådan teori kan ha antagits av den vetenskaplige författaren skapar ett sammanfogningsbehov mellan olika förståelser.
Förslaget om att materia och energinivåerna har ökat genom tidpunkter som är osäkra gagnar en mer komplett teori. Mest fruktbara kan dock välja det minst komplexa, även om skapelsens slutliga stadium ej förstås.